Egentid.

Träningstider, matchtider, förskoletider, skoltider, tågtider, arbetstider, familjetid, kvalitetstid, övertid, jultid, kalastider, kiosktider, tandläkartider. Kalendern är fullklottrad med tider som styr mitt liv. Dagligen. Timme in och timme ut. På minuten. Tåget lämnar perrongen 06.25. Med eller utan mig. Alarmet tjuter 05.25. Upp. NU.

Jag minns min uppväxt som tyst. Rofylld. Min bror instängd på sitt rum med hörlurarna klistrade runt huvudet. Min mamma vid köksbordet, läsandes i en bok innehållandes en historia skriven på oändligt med sidor och min pappa på kökssoffan stilla snarkande efter middagen. Själv satt jag ofta i stora fåtöljen och tittade på namnlösa fiskar som planlöst simmade runt i akvariet. Ingen stress. Inget stök. Tyst. Stilla.

Den tystnaden, stillheten och timmar med egna tankar är något som funnits och format mig och därför också blivit ett behov för mig. Utan detta försvinner en del av mig som utgör min grund.

Min tillväxt, som jag väljer att kalla livet idag- som ständigt berikas med nya lärdomar och med en strävan efter högre, längre och bättre, är allt annat än stillsam. Tyst. Och stressfri. Den är allt jag själv inte var, utan har blivit. Ett år i taget, ett barn i taget. En omvandling som jag bidragit till och vars konsekvenser jag nu tvingas hantera. Logistik. Pusslande. Delar mig på mitten för att kunna vara överallt samtidigt för att hinna se, höra, förstå, allt mina barn, familj och vänner vill dela med mig.

Ofta tappar jag bort mig själv längst vägen. Blir en maskin som springer på standby.

Min tid måste få vara viktig. Min egen tid. Bara jag. Malin. Hur jag vill. Med mina tankar. Tyst. Stillsamt. Rofyllt. För att hitta tillbaka till grunden. Mitt jag. För att orka springa. För att orka se, lyssna och ge stöd. För att orka vara Malin.

Att jag vill vara ensam är inte detsamma som att jag vill vara utan dig. Det är att jag behöver vara med mig.

-Egentid-

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *