Längdlotteriet.

Millimeter, Centimeter, Meter, Gigant.

Jag drömde om att bli jockey, en pytteliten nätt person som skulle flyga fram på hästryggen dagarna i ända. Men så blev det inte. Mitt längdlotteri delade frikostigt ut 184 centimeter. Och matchande vikt. Så barnavårdscentralens superduperviktiga längd- och viktkurva sprängdes bokstavligen på både längden och bredden. Tala om att få drömmar krossade.

Nackdelarna är många, bara ta något så banalt som kläder. Både ärmar, byxben och längden på tröjor är sannolikt alltid för kort. Ärmarna döljer jag genom att dra upp tröjan till armvecket vilket även ger ett hurtigt, och lite svettigt, intryck. Byxlängden kamoufleras av skor med högt skaft eller att byxor som används tillsammans med sneakers matchas med ett obligatoriskt motionslystet sätt i stil med #MinaSportigaByxorSkaVisaHalvaVadenHej&Hå. Men magtröjor- det är inte klass på det när man är inne på sitt trettiofemte levnadsår. Linnen under tröja, byxor med hög linning, lång kofta för att inte avslöja tatueringen på ryggen när man sätter sig, ställer sig, böjer sig, sträcker sig, andas.

Men värsta är nog om man, mot alla odds, beställer en klänning i modell kort. Då snackar vi kort! Kan liknas vid en tröja där passformen är tvivelaktig. Höfterna hamnar uppe i midjan och längden slutar strax ovan där den långa rumpan slutar. Det är omöjligt att bära upp. Oavsett hur självsäker du må vara. Maxiklänning- där snackar vi knälång!

Man avslöjar begynnande skallighet på vänner långt innan de själva gör den makabra upptäckten. Man får alltid hjälpa lillatanten lyfta ner matvarorna från affärens hyllor. I skolan, när man tvingades till dans under gymnastiklektionerna, fick jag ersätta de pojkar som lägligt nog hade stukat någon tå/fot/finger under rasten före gympalektionen- jag kan inte dansa pardans idag, något jag beskyller mina idrottslärare för. Jag har ständig koll på näsan, eller snarare dess innehåll, då mina medmänniskor har full insyn när de tittar upp och jag vill gärna inte få någon att tappa aptiten.

Under gymnasiet, när man började ta sig till storstan för efterlängtat uteliv, skrämde min vän upp mig genom att berätta att stadstjejerna ofta bråkade, och då alltid med den längsta och största- vilket skulle vara jag. Flera helger i rad var jag livrädd för att någon skulle ge sig på mig, innan jag insåg att det var en fördom hon tagit med sig från den by hon växt upp i.

Sittplatsen på flygplanet är minimal, likaså på bussen. Och tåget. Alla knäböj man tvingas till när man tar selfies med sina små vänner (med stora hjärtan!). Dessa vänner, som för övrigt fortfarande kan åka med barnbiljett på bussen, får ungdomligt nog alltid visa leg på Systemet och slipper leta efter en skön hoodie i lagom storlek på herravdelningen.  Och detta ständiga påstående; ”Du är bra på basket, visst”. Nej, jag är faktiskt riktigt dålig- trots att jag liknar en giraff.

 Men visst finns det fördelar!

Man kan gå genom ett folkhav utan klaustrofobi och samtidigt se den konsert man kom sent till. Man får alltid de bästa chipsen, för få når påsarna högst upp, de som ännu inte blivit krossade till smulor och som fortfarande kan doppas i dipp utan att fingrarna blir kladdiga. Man får, oavsett ni vill erkänna det eller inte- det är ju trots allt baserat på forskning, en särskild pondus just bara för att man är längre. Addera då tolv centimeter på klackarna och osäkerheten hos folk (män…) med mindervärdeskomplex lyser tydligt. Dessutom finns det fler centimeter att fördela sina kilon mellan, så mängden mat kan ju förbli generös!

Jag förlorade en dröm i längdlotteriet, men jag vann hundraåttiofyra centimeter.

Millimeter, Centimeter, Meter, Gigant.

2 reaktioner på ”Längdlotteriet.”

  1. Ja underbart är verkligen långt, fina kusin ❤ Jag kan definitivt relatera. Det var tufft i tonåren; att drömma om att vara lätt och gracil som en ballerina (men istället snubbla fram som Heffaklumpen) stå dubbelvikt bredvid bästisen för att viska i örat o dansa skämmig tryckare med längsta killen i klassen som nådde mig till örat.. Men snart därefter insåg jag att 178 cm har sina fördelar; speciellt bra att ha när man behöver sätta gränser #metoo Och idag älskar jag varenda centimeter över havet, även om jag ofta ser ut att vänta på tidvattnet med för korta ärmar och byxben 🌞

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *