Den sanna vardagen.

Avskalat. Naket. Jag.

Inte mer. Inte mindre. Bara jag. Och det måste räcka.

Alarmet tjuter mitt i mörkret och skönhetssömnen uteblev ännu en natt. Med dreglet fortfarande hängande i mungipan och kuddens avtryck tydligt på kinden, där hudens spänst sedan länge tappat sin glow, smyger man upp och släpar in sin redan förberedda klädhög i badrummet. Två minuter kissa, sju minuter duscha, fyra minuter torka, smörja, deodoranta, två minuter påklädning, två minuter tandborstning enligt konstens alla regler och slutligen borsten genom håret.

Barnen ska upp och kriget är igång. Det vanliga gnisslet med obekväma kläder, en tova i håret som vägrar slätas ut, tandkrämen som de använt vid tandborstningen senast kvällen innan är plötsligt giftigt stark och var fan ligger gosedjuren som ska göra sällskap på vilan…

Halvspringer oftast till tågstationen, inte helt ovanligt med en eller flera sandkorn i skorna eftersom något barn tömt ut delar av förskolans sandlåda mitt på hallgolvet. Sand älskar strumpor vars innehåll är en stressad och småklibbig fot.

Pendlingen behöver vi ju knappast lägga tid på att kommentera. Vem är inte införstådd med att Skånetrafiken har 1. Ständiga elfel, signalfel eller andra oväntade fel, 2. Alltför få vagnset så sittplats är knappast en garanti- inte heller en minimal ståplats på just det tåget, 3. Fel på temperaturen så att man inte helt sällan står upp och trängs med främlingar utan någon som helst hänsyn till varken integritet eller personlig sfär, högröd i ansiktet med svetten rinnande längs ryggvecken.

Väl hemma igen efter en arbetsdag som man faktiskt har tur att få betalt för är det nästa arbetspass som drar igång. Förklädet på, matlagning som med handen på hjärtat hade behövt mer tid och kärlek, men oavsett ansträngning så är det alltid någon som tycker det har fel färg eller smak. Disken efter vareviga måltid och saneringen av middagsstationen är utan överdrift det tråkigaste som finns. Tror inte det hade spelat någon roll hur stora tallrikar barnen än haft så är hade det ändå varit kladd och spill.

Vi har en bil. Två heltidsjobb. Fyra barn. Sex olika aktiviteter. Ganska ofta kolliderar vår strukturerade logistik och flaskhalsen är just bilen och det faktum att denna är hett eftertraktad. Igår stod jag utan. Optimistiskt tänkte jag att mitt ärende ändå bara var en liten runda förbi lokala affären för att fylla på gapande kylskåpshyllor. Jag tar cykeln!

Hur tänkte jag där. Vi är en stor familj, att ”handla lite” existerar inte. Att bara handla lilla lördagsgodispåsen innebär en fylld papperspåse att släpa på. Såklart blev det mer än jag föreställt mig, och eftersom jag lydigt lärt mig att kolla efter klipp då mannen är arbetsskadad efter flera unga år i butik, gjorde jag även några sådana. Och lasset växte.

Det känns inte glamoröst att vingla på en överfylld cykel i ettans växel uppför en backe som aldrig tar slut. Man är inte snygg när man pustar och svär över potthål som får ryggkotorna att spela kastanjett.

Min vardag är sällan lattefrulle på stans eftertraktade fik. Svettig ostmacka framför datorn och kranvatten är min sanning. Vardagen är oftast klädd i svart och vitt, sneakers och håret samlat i knut. Inga röda läppar, höga klackar och böljande lockar.

Jag är stressad, glömmer saker och även ord mitt i en mening. Barnen har roligt åt mina ibland osammanhängande beskrivningar och tokiga förklaringar. Jag fuläter ur skafferiet under tiden jag lagar mat till familjen och jag sparkar in smulor under soffan för att slippa se dem till jag orkar dra fram dammsugaren. Jag tror inte jag är unik. Tvärtom. Även om filter och envisa kommentarer om vilket mysigt, härligt och rikt liv andra lever visas upp. Det är mysmåndag, mysfrukost, mys efter fys, mysmiddag och pysgulle. Mitt liv är stress, otillräcklighet, svett och en tår eller två. En stor skopa kärlek och varma kramar finns också, självklart. Skratt, bus och härligheter.

Men generellt tycker jag att vi måste bli bättre på att vara lika öppna där vi brister som vi är med våra rikedomar. Att tillåtas vara grå utan skuld. Att få vara trött utan hurtiga kommentarer.

Men framförallt att få lov vara äkta utan att det lämnar spår av känslan att vara ofullständig.

 

Min vardag. Min sanning.

fulfinstarksvagdu&jag.

Inställningens inferno.

När allt handlar om inställning. Och odds.

Ni vet den dagen då du knappt orkar klä på dig men ändå måste ge dig ut ett kort ärende. Den dagen då du låter håret vara oborstat, sminkad endast med resterna av gårdagens makeup som inte försvann i tvätten, mjukisbyxorna med någon fläck som på avstånd kan vara både sylt eller brunsås men som du vet är spår av chokladglassen du åt för tre dagar sedan. Den dagen- då du såklart springer på en gammal bekantskap.

Ni vet den kvällen då du och din partner varit extra mysiga mot varandra hela dagen. Utdelningen av både kramar och pussar har varit högre än på länge och lusten pyr. Barnen bäddas ner och stoppas om, duschen går varm och väldoftande lotion kletas på. Den kvällen- då barnen aldrig någonsin somnar.

Ni vet den morgonen då du står en evighet och missar tåget bara för du försöker dig på en ny frisyr som ser sådär härligt fluffig och fräsch ut på reklamen för fantastiskt schampo. När plattången fräser och håret gnyr, stylingprodukterna bäddar in både håret, hela dig och lämnar badrumsgolvet blankt när du slutligen ger upp och det överlevande hårsvallet brottas ner i en trasslig knut- Den morgonen- då håret ser strålande ut sent på kvällen.

Ni vet den tillställningen du sett fram emot en livstid, där ny klänning är inköpt, fransarna långa, brynen i perfekt båge och benen vaxade. En tillställning där stämningen kommer vara hög, middagen förtrollande och gästlistan intressant. Den tillställningen- då en ny finne bosätter sig mitt i nyllet.

Ni vet den bragden du gärna vill sätta, det fantastiska slaget som resulterar i helrunda, bowlingklotet som kraschar in i käglorna och sopar rent samtidigt som resultatskärmen skriker strike, en gyllene hole in one, eller klarröda Bullseye. Den bragden- då alla just tittade bort.

Ni vet den sommaren du bokar campingsemester i Sverige. Grillen som går varm, drinken som är kall, barnen leker med nyfunna vänner på grönt gräs i gastande solsken, glass som smälter, kinder som pryds av fräknar, shorts, sandaler, bad och ljummen bris. Den sommaren- då regnet obarmhärtigt föll dygnet runt.

Ni vet den snabba rundan på ICA du smidigt ska smyga dig förbi alla hyllor och enbart plocka jättelitet ting. Den enda men också den viktigaste ingrediensen till dagens middag har blivit bortglömd och ska nu kvickt konsumeras. När du dubbelparkerar bilen, rusar in och plöjer genom folkhavet. Den rundan- då bara en kassa är bemannad och pensionärsföreningen storhandlar.

Ni vet den måndagen då du ska starta ditt nya liv. Ett liv som ska vara lite hälsosammare, rymma lite mer träning, klämma in lite fler grönsaker, ännu lite mer sömn och självklart utesluta socker helt. Den dagen så du har för lite frukost planerad, för lite mat i medhavd matlåda, tuggar långsamt på litet päron till mellis och lagar kalorisnål kyckling utan smak och sås till middag. Den måndagen- då du senare hittas i skafferiet.

När allt handlar om inställning. Och odds.

Jag går fulklädd ofta, därför min inställning till fulkläder är positiv. Därför ökar också risken att jag springer på folk av mer eller mindre känd karaktär bärandes dessa plagg med sorglig uppsyn.

Alla med barn vet att självaste barnet klassas som bästa preventivmedel, garanterat 100% skydd. Oddsen för att få komma till minskar i takt med att barnaskaran ökar.

Nog hade jag fått till den där frisyren om jag verkligen gett det tid, men med en inställning om att sömn är det bästa och därför minimerar tidsfristen på morgonkvisten lämnar det inte utrymme för kritiska moment. Oddsen för en finare frisyr på kvällen ökar med tanke på den vind som cirkulerar i mina trakter och därför också blåser liv i morgontrött hår.

Ni kan själva resten; finnar kommer alltid olägligt, och oavsett inställning är de inte vackra eller några stämningshöjare. Bragden kommer vanligtvis när man ensam står kvar och övar, när alla andra sedan länge gett upp och intresset svalnat över vad du slutligen lyckas prestera. Sommar i Sverige är jordgubbar, myggor och regn. Så packa regnkläder! Grilla går ändå, dricka gott likaså. Barnen hittar vänner oavsett kläder och glass fungerar i alla väder. Och slutligen, det går aldrig snabbt att handla, ALDRIG, passa på att andas och dagdröm i kön. Måndagen- högoddsaren. Lycka till där.

 

Inställning. Odds.

Tänk positivt. Satsa rätt.