Sök och du skall finna.

Fisk, Fågel eller Mittemellan.

För att vara säker på att jag hinner få smaka mina favoritgodisar, en av alla glassar, en kaka eller något annat som vi i vår familj kan betrakta som exklusivt har jag systematiskt börjat gömma det. När fem av sex inhalerar lördagsgodiset omedelbart det ställs fram, eller när glassarna går som smör i solsken, när kakorna knappt hinner svalna innan de bara är ett spår av smulor, då måste man vara uppfinningsrik.

Så i smyg har jag nu skaffat gömställen i frysen, skåpen, kylen och i väskan. Dock, har jag upptäckt, att övriga familjemedlemmar har ett sjätte sinne för att finna mina gömmor, som jag dessutom har en dålig ovana att själv glömma bort, så därför måste de med jämna mellanrum förnyas- inte familjemedlemmarna, utan gömmorna såklart!

Eftersom äpplet inte faller långt ifrån trädet har mina yngsta anammat det här med att gömma saker. De gömmer sina saker, varandras saker, mina saker, syskons saker, de gömmer varandra och sig själva. Ingenting ligger längre på rätt ställe och det är plötsligt ännu svårare att passa en tid. Först måste man hitta barnen, sen kläderna, sedan barnen, därpå skorna, senare barnen, efteråt sin mobil, igen jakt efter barnen, därnäst mössorna, därefter barnen, söka efter sin väska och slutligen barnen igen. De hittas i badkaret, under sängar, bakom fåtöljen, under köksbord, under soffbord, i en garderob, i ett köksskåp, bakom dörrar, under filtar, i sängarna, i duschen, i ett jättelitet tält.

Aldrig någonsin har de varit så tysta som när de gömmer sig. Inte ens när de sover för då kan man i alla fall ana en andhämtning. Känslan, när man redan är sen, och barnen inte förstår konsekvensen av en hysterisk förälder som kryper runt på golvet med svettpärlor i pannan, galande efter att de måste komma fram för tåget lämnar perrongen oavsett om mamma är med eller inte. Total tystnad.

Att jag glömmer bort en gömd chokladkaka är väl inte så illa, men inte kan jag glömma bort ett barn. Hur tyst det än må vara.

Jag fortsätter gömma och hoppas ingen hittar. Jag fortsätter leta och hoppas jag snabbare hittar.

Fisk, Fågel eller Mittemellan.

 

 

Funderingar inför Framtiden.

Till mig att läsa om sisådär 20 år.

Livet igår, idag, imorgon. Nu. Då. Snart. Senare. Oavbrutet.

Du lägger en förmögenhet på tvål/schampo/balsam/badskum för, varje gång ett barn ska rengöras, förbrukas drygt en liter på att barnet själv ska trycka ut, tvåla in, smeta på. Senare kommer denna summa läggas på antirynkkrämer, hudföryngrande mirakeltvål och vaxning av diverse ansiktsbehåring som inom sinom tid kommer misspryda facet.

Du har ett jobb. Inte så mycket att orda om. Senare kommer du förhoppningsvis också bli bra på det du gör och har du tur även snappa upp kontorslandskapets oskrivna regler, som att inte skratta högt i tid och otid, att inte galoppera till kopieringsrummet och att inte snacka med din nyfunna vän så alla väljer att nyfiket lyssna istället för att sköta sitt.

Du hatar PMS, mensvärk, ägglossning och allt medföljande bomullsmaterial för detta ändamål. Även vikten som varje månad fläskar på två kilo vatten som veckan efter får dig att springa på toaletten stup i kvarten. Senare kommer klimakteriet. Kan nog bli min största utmaning i livet. Åtminstone är det vad erfarenheter säger. Naturläkemedel för att vara någorlunda trevlig delar av dagen, hysteriska gråtattacker för att skosnöret går upp, rödflammande svettningar som övergår i genomfrusen snögubbe.

Du äter rent för mycket godis. Det är godis för att det är gott, för att det är fredagsmys, för att det är lördagsgodis, för att det är söndagsrester, vi hittar också klassisk måndagsdepp och självklara biosnacks. Senare kommer priset av detta- diabetes, obesitet, hjärt- och kärlsjukdomar, därför hoppas jag att du någonstans längst vägen tröttnar på reptilhjärnans eviga begär. Eller håll tummarna för att du har bra gener.

Du har barn som både sprider glädje och driver dig till vansinne. Senare kommer du att glädja dem genom att respektera deras privatliv och att de blivit vuxna, lämnat boet, står på egna ben och känner på vad världen kan erbjuda, samtidigt driva dem till vansinne de gånger du glömmer bort detta uppenbara och gör intrång i deras otium med hundratals frågor och näsvis nyfikenhet.

Du städar, lagar mat, handlar, diskar och tvättar. Senare kommer du städa, laga mat, handla, diska och tvätta. Somliga saker ändras aldrig. Oavsett ålder.

Livet händer just nu. Gör det minnesvärt.