Inställningens inferno.

När allt handlar om inställning. Och odds.

Ni vet den dagen då du knappt orkar klä på dig men ändå måste ge dig ut ett kort ärende. Den dagen då du låter håret vara oborstat, sminkad endast med resterna av gårdagens makeup som inte försvann i tvätten, mjukisbyxorna med någon fläck som på avstånd kan vara både sylt eller brunsås men som du vet är spår av chokladglassen du åt för tre dagar sedan. Den dagen- då du såklart springer på en gammal bekantskap.

Ni vet den kvällen då du och din partner varit extra mysiga mot varandra hela dagen. Utdelningen av både kramar och pussar har varit högre än på länge och lusten pyr. Barnen bäddas ner och stoppas om, duschen går varm och väldoftande lotion kletas på. Den kvällen- då barnen aldrig någonsin somnar.

Ni vet den morgonen då du står en evighet och missar tåget bara för du försöker dig på en ny frisyr som ser sådär härligt fluffig och fräsch ut på reklamen för fantastiskt schampo. När plattången fräser och håret gnyr, stylingprodukterna bäddar in både håret, hela dig och lämnar badrumsgolvet blankt när du slutligen ger upp och det överlevande hårsvallet brottas ner i en trasslig knut- Den morgonen- då håret ser strålande ut sent på kvällen.

Ni vet den tillställningen du sett fram emot en livstid, där ny klänning är inköpt, fransarna långa, brynen i perfekt båge och benen vaxade. En tillställning där stämningen kommer vara hög, middagen förtrollande och gästlistan intressant. Den tillställningen- då en ny finne bosätter sig mitt i nyllet.

Ni vet den bragden du gärna vill sätta, det fantastiska slaget som resulterar i helrunda, bowlingklotet som kraschar in i käglorna och sopar rent samtidigt som resultatskärmen skriker strike, en gyllene hole in one, eller klarröda Bullseye. Den bragden- då alla just tittade bort.

Ni vet den sommaren du bokar campingsemester i Sverige. Grillen som går varm, drinken som är kall, barnen leker med nyfunna vänner på grönt gräs i gastande solsken, glass som smälter, kinder som pryds av fräknar, shorts, sandaler, bad och ljummen bris. Den sommaren- då regnet obarmhärtigt föll dygnet runt.

Ni vet den snabba rundan på ICA du smidigt ska smyga dig förbi alla hyllor och enbart plocka jättelitet ting. Den enda men också den viktigaste ingrediensen till dagens middag har blivit bortglömd och ska nu kvickt konsumeras. När du dubbelparkerar bilen, rusar in och plöjer genom folkhavet. Den rundan- då bara en kassa är bemannad och pensionärsföreningen storhandlar.

Ni vet den måndagen då du ska starta ditt nya liv. Ett liv som ska vara lite hälsosammare, rymma lite mer träning, klämma in lite fler grönsaker, ännu lite mer sömn och självklart utesluta socker helt. Den dagen så du har för lite frukost planerad, för lite mat i medhavd matlåda, tuggar långsamt på litet päron till mellis och lagar kalorisnål kyckling utan smak och sås till middag. Den måndagen- då du senare hittas i skafferiet.

När allt handlar om inställning. Och odds.

Jag går fulklädd ofta, därför min inställning till fulkläder är positiv. Därför ökar också risken att jag springer på folk av mer eller mindre känd karaktär bärandes dessa plagg med sorglig uppsyn.

Alla med barn vet att självaste barnet klassas som bästa preventivmedel, garanterat 100% skydd. Oddsen för att få komma till minskar i takt med att barnaskaran ökar.

Nog hade jag fått till den där frisyren om jag verkligen gett det tid, men med en inställning om att sömn är det bästa och därför minimerar tidsfristen på morgonkvisten lämnar det inte utrymme för kritiska moment. Oddsen för en finare frisyr på kvällen ökar med tanke på den vind som cirkulerar i mina trakter och därför också blåser liv i morgontrött hår.

Ni kan själva resten; finnar kommer alltid olägligt, och oavsett inställning är de inte vackra eller några stämningshöjare. Bragden kommer vanligtvis när man ensam står kvar och övar, när alla andra sedan länge gett upp och intresset svalnat över vad du slutligen lyckas prestera. Sommar i Sverige är jordgubbar, myggor och regn. Så packa regnkläder! Grilla går ändå, dricka gott likaså. Barnen hittar vänner oavsett kläder och glass fungerar i alla väder. Och slutligen, det går aldrig snabbt att handla, ALDRIG, passa på att andas och dagdröm i kön. Måndagen- högoddsaren. Lycka till där.

 

Inställning. Odds.

Tänk positivt. Satsa rätt.

 

 

 

 

Fin snö, ful snö, gul snö.

Fin snö, ful snö, gul snö.

Mjuka gnistrande flingor som stilla faller mot marken. Bäddar in vår gråa tillvaro i ett glittrande vitt bolster. Dämpar, omfamnar och ger tröst under en envis mörk tid. Det är något magiskt med årets första snö. Olof kommer till liv i olika skepnader genom barnens kreativitet. Snölyktor byggs upp och lämnar ett fladdrande sken i natten. Knarrande avtryck i snön och skimrande stillhet i en värld som plockad ur en storslagen saga.

Men det är också förbannande förare som genom Facebook fördömer övriga bilister vars fordon färdas i lägre hastigheter därför väglaget inte längre är tillförlitligt. Har man själv sett resultatet av, eller rent av varit inblandad i, bilolyckor är åsikten en annan och man lämnar ett mer positivt och tacksamt avtryck på sin flitigt använda sida. Hellre en timme sen än alternativet att inte nå destinationen alls. ”Better to arrive late than ugly- or not at all”.

Det är bilrutor som ska skrapas till fingrarna tappat all sin känsel. Det ska skottas till höger och vänster eller som den bekväma väljer, kasta kilovis med grusliknande salt så drabbade hundtassar svider efter en nödvändig promenad.

Det är lager på lager till barnen kokas levande på vägen ut till någon aktivitet som hurtigt bockas av i stora snökalendern. Pulkaåkning, snögubbebygge, snöbollskrig, snögrottan, skridskoåkning på liten sjö, varm choklad med stor marshmallow, hugga gran för plötsligt infann sig julkänslan.

Och vem älskar inte att få en snöboll i nacken som smular sig ner längst ryggen och trotsigt hittar sin väg ner innanför underkläderna, att bli mulad till ansiktet går från skära rosor på kinderna till rosenrasande rött eller den klassiska i Skåne, isbollen på örat som domnar och dunkar resten av dagen.

Kapitlet om pulkaåkning. Som barn åkte jag själv alltid pulka när snön hittade sin väg till mitt kvarter några enstaka tillfällen under min uppväxt. Upp och ner för backen. Upp och ner. Man tog sig upp för backen utan att blinka och belöningen var att högst upp på toppen få skrika ”se upp i backen annars får du tusen hål i nacken” innan man kastade sig ut på denna färgglada plastbit med siktet på ett illa uppbyggt gupp som borde lämna permanenta ryggskador, för att slutligen slira runt på grusig asfalt då snön inte räckte till ett heltäckande lager.

Nu ser pulkaåkningen helt annorlunda ut. Man plöjer sin väg uppför backen med flertalet pulkor i olika häftig modell i släptåg. Har man tur är det enbart pulkor man släpar på och inga fripassagerare som klagar på kramp i benet. Väl uppe på vad som upplevs vara ett berg med en ungefärlig lutning på 90 grader som tvingar pulsen att picka på och benen att bränna samtidigt som svetten lackar genom varje por, blir pulkorna tagna omgående och finner sin väg nerför med barn som plötsligt inte längre mår dåligt/har ont någonstans/är trötta, till ljudet av genomträngande tjut som skvallrar om skräckblandad förtjusning. För en vuxen är nedfärden en kamp om att bibehålla sin värdighet- att på ett graciöst vis ta sig från toppen till botten utan att halka, ramla, rulla, snubbla eller bli påkörd av andras barn utan kontroll på sitt flygande tefat. När en lycklig tagit sig helskinnad ner möts man av barn som återigen känner av någon åkomma och därför behöver hjälp att åter komma till toppen…

Inom loppet av en helg har dessa magiska snöflingor blivit en smutsig sörja med stänk av gult som tränger in i alla skor, hittar vägar in till barn paketerade i reflexklädd overall oavsett om materialet är av bävernylon, björnpäls eller stängs genom en fantastisk dragkedja med dubbeltandad förstärkning. Det som tidigare var något fint och förtrollande är nu bara något fult och frånstötande.

Fin snö, ful snö, gul snö.