Vardagslyx.

Vår vanliga, segdragna vardag.

Med inslag av guldkorn.

 

Vardag.  

Imorgon, måndag. Igen. Det finns lika många måndagar som lördagar under ett år. Ändå är känslan en annan. Att det finns oändligt med måndagar och alldeles för få lördagar. Det är som om alla generöst strösslat med exklusivt VardagsSnabbväxandeFrön och resultatet har blivit ett överflöd av måndagsgrödor som växer sig större och fler. Ett ogräs som sprider sig likt ett ogenomträngligt björnbärssnår. Den taggiga sorten. Såklart. Jag vet att det bara är att bita ihop. Att ta sig över berget av vardagen- måndag, tisdag, onsdag och torsdag, hinna skymta efterlängtade fredagskvällen just som du slänger dig utför bergets topp, lycksalig passera lördagen snabbare än vinden och åter landa på marken just som klockan slår söndag. Bävan inför nästa berg som tornar upp sig framför dina fötter, sköljer över dig med samma kyla som årets första dopp. Och andra och tredje med. Okej, lika kyligt som alla dopp under hela året eftersom temperaturen envist håller sig under 24 grader.

Vardagslyx.  

Det är drömlika avsatser längs bergväggen. Mjuka grästuvor att sitta på under resan uppför, det är vindskydd, regnskydd, välförankrade linor som fångar dig i fallet varje morgon alarmet tjuter. Det är glädjeämnen som gör att man mäktar med stigningen. Klingande skratt på förmiddagsfikat, en trevlig biljettkontrollant på tåget, en middag ute på stan, ett upplyftande sms från en vän du saknar, en välbehövlig sovmorgon, en stärkande kram, härligt kli på ryggen.  

Förbli frikostig med den, vardagslyxen, mot dig själv, din familj och dina vänner, alla har behov av den, alla mår bra av den- alla behöver den i någon form för att klara av sitt berg av annars väldigt grå alldag. Var en fluffig grästuva på någon annans vardagsberg och förgyll deras resa. Stöd, uppskattning, tacksamhet, se, lyssna, känn. Att ge när du kan och få tillbaka när du behöver.  

Vänskap mitt i vardagen. 

Mina vänner är mina grästuvor, och jag deras. Somliga träffar jag ofta, en del ibland och någon enstaka väldigt sällan. Men oavsett tid som passerar och avstånd som separerar finns vi alltid för varandra. I vått och torrt. Till månen och tillbaka. Mitt nätverk har utökats från en till flera, men när det kommer till kritan- när livet inneburit svåra perioder, har det visat sig vara den samlade kraften och inte ett stort antal som räknats. Tillsammans starka. I sällskap blir många grästuvor en vacker trädgård och berget blir då något som lockar.

Vår vanliga, segdragna vardag.

Med inslag av guldkorn.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *